Peter Fjellstedt växte upp i ett fattigt hem i 1800-talets Sverige, men efter en stark kallelse och personlig väckelse blev han missionär. Han är ihågkommen som en av de främsta förkämparna för internationell kristen mission, och för sina bibelkommentarer.

Peter Fjellstedt (1802-1881), född Larsson, var det äldsta barnet i en fattig hantverkarfamilj – så pass fattig att han fick gå från gård till gård och tigga. År 1812 var det svår hungersnöd i området där han bodde och familjen fick överleva på bark- och benmjöl i brödet. Fjellstedt fick tidigt lära sig att bidra till att familjen överlevde genom att lära barnen i grannbyn att skriva och läsa. Han brukade också valla familjens får i skogarna. I sin självbiografi skriver han: ”Ofta gick jag upp på någon stor sten och predikade, så gott jag kunde, för mina kor, får och lamm”. Än idag hålls varje år en minnesgudstjänst vid en av dessa stenar, som kallas Fjellstedsstenen.

Fjellstedt lyckades ändå spara ihop en del intjänade pengar, och till slut kunde han söka inträde till Karlstads lärdomsskola. Efter en vandring till Karlstad på tio mil började han studera där år 1819. Där tilldelades han namnet Fjellstedt efter hembyn Fjällane. Studietiden på tre och ett halvt år var inte enkel, även under skolåren levde Fjellstedt i svår fattigdom. Han hyrde en bostad hos en krögerska – men rummet användes samtidigt som utskänknings-lokal och som bostad för flera andra. Han använde ett kistlock som sängplats, och rocken som täcke. Fjellstedt hade emellertid läshuvud och trots de svåra förhållandena gjorde han snabba framsteg. I examens-katalogen från vårterminen 1820 beskrivs han på följande sätt: »Begriper lätt, utmärkt flitig, fattig».

Fjellstedt önskade söka till lärdoms- eller trivialskolan, och studerade mycket på egen hand för att nå dit. Genom självstudier lärde han sig latinsk grammatik och Cornelius Nepos, och lyckades komma in i trivialskolans andra klass. Där fick han A i alla ämnen, och det var tydligt att han var språkbegåvad. Under denna tid kom Fjellstedt tyvärr ifrån sin kristna tro, och han kände sig likgiltig inför Bibeln. Trots att han var en sådan skicklig student lämnade han skolan utan fullständiga betyg.

Tack vare goda meriter kunde Fjellstedt, trots de ofullständiga betygen, påbörja studier vid Lunds universitet år 1823. Han började arbeta som informator hos en överstelöjtnant. Där fick Fjellstedt ett andligt genombrott. Han beskrev det som att ”alla luftslott” han byggt blev ”tillintetgjorda genom nådens vindfläkt.” När han predikade i kyrkan märkte församlingen att något skett med honom – han hade fått uppleva en personlig väckelse – och kyrkan fylldes av åhörare.

Sommaren 1824 kände Fjellstedt en kallelse om att bli missionär. Denna kallelse växte sig starkare under tiden som lärare vid Herrnhutarnas skola i Göteborg, där han skrev att han kom till ”en klar, evangelisk syn på de stora bibliska sanningarna.” Under tiden i Göteborg lärde sig Fjellstedt mer om missionsverksamhet, inte minst från de 200 missionsskrifter som fanns i Stares bibliotek.

Fjellstedt prästvigdes 1828 i Karlstad med det högsta betyg i de flesta teologiska ämnena. Ett par år senare var blev han lärare i bl a. grekiska och exegetik vid missionsinstitutet i Basel. 1829  var han en av de elever som utsågs att åka till Engelska kyrkomissionssällskapet (Church Missionary Society) i London. På väg dit besökte han Sverige och var med om att bilda Svenska missionssällskapet i Göteborg.

1829 anlände Fjellstedt till London. På grund av planer om att börja missionera i Etiopien ville han börja studera de etiopiska språken amhariska och tigrinja, samt arabiska. Han studerade också medicin och naturvetenskapliga ämnen. Det blev dock inget av resan till Etiopien på grund av oroligheter i området. Fjellstedt adderade istället koptiska och persiska till sina studier i medicin. Under denna tid gifte han sig med Christina Beata Schweizerborth.

Mellan 1831-1835 befann sig Fjellstedt och hans fru i Palamcottah, Sydindien, där de verkade som missionärer och Fjellstedt som lärare vid prästseminariet. Där fick de också två döttrar. Familjen tvingades emellertid att avbryta vistelsen i Indien på grund av hälsoskäl. Under den långa hemresan över indiska oceanen dog den yngsta dottern, som fick begravas i havet. Fjellstedt hamnade i tvivel på sin missionskallelse, men fick hjälp av en vän under en vistelse i England.

Till slut kom Fjellstedt att stationeras som missionär i Smyrna i Osmanska riket 1836–1840. Det visade sig dock mycket svårt att sprida evangeliet i Turkiet, och 1840 blev Fjellstedt tvungen att lämna Smyrna av hälsoskäl. Detta blev hans sista missionsresa till icke-kristna folk.

Fjellstedt återvände så småningom till Basel och tjänstgjorde där som lärare vid Baselska missionssällskapet. Missionssällskapet kallade honom till resande predikant 1842, och han reste till Schweiz och Elsass, varpå han återvände till Sverige 1843. Då hade han inte varit i Sverige på 15 år. Under en tio månaders period predikade han i ett hundratal församlingar, och nådde då fler än 100 000 personer. Hans upplevelser från missionsfältet gjorde honom särskilt uppskattad av åhörarna. Vid ett predikotillfälle i Bälaryd tvingades man montera ned ett fönster vid predikstolen så att de åhörare som inte fått plats i kyrkan skulle kunna höra predikan utifrån.

Hösten 1847 påbörjade Fjellstedt sin verksamhet som föreståndare i missionsinstitutet i Lund. Skolan hade då bara två elever och man var tvungen att uppvisa mogenhetsexamen för att få börja i skolan. Fjellstedt tyckte att detta var ett problem och han berättade att han på egen bekostnad tagit hand om två ungdomar vilka skulle gå i Lunds katedralskola och som han skulle ge undervisning tills de kunde ta studenten. Detta blev början på bildandet av Fjellstedska skolan, en läroanstalt för blivande präster.

Vid den här tiden började man betrakta Fjellstedt som en av den evangeliska väckelsens främsta män. Men det fanns motståndare till väckelserörelsen som angrep honom på olika sätt. Dessutom hade de två tidigare eleverna på missionsinstitutet i Lund råkat illa ut under en missionsresa till Kina, en av dem mördades av kinesiska rövare. Detta gav missionsfientliga tidningar luft under vingarna.

Fjellstedt ville inte återkomma som föreståndare för missionssskolan utan arbetade som studieledare. Han övertog senare ledningen för missions- och prästavdelningen, och 1859 utnämndes han till kyrkoherde i Västeråker och Dalby, Uppsala stift, och Fjellstedtska skolan flyttade till Uppsala.

1857 gjorde Fjellstedt en lång resa till norrland där han höll gudstjänster och predikningar. Kontraktsprosten P Wagenius har beskrivit Fjellstedts besök i Östersunds kyrka sommaren 1857:

”När man hörde hans anförande ur Gamla och Nya testamentet, förnam man, att den gudomliga uppenbarelsen och Guds rikes utvecklingshistoria låg framför honom som en uppslagen bok. Hans utseende härvid, hans glada trosvisshet, hans klara, härliga framställning gjorde på mig det intrycket, att jag tyckte mig se och höra en av Gamla testamentets profeter stå där inför Herren och förkunna de uppenbarelser han mottagit av honom.” (Källa)

1861-1863 var Fjellstedt brukspredikant i Överums bruk i norra Tjust och slutade därmed som kyrkoherde. Han lämnade därefter tjänsten och for till Göteborg där han arbetade i domkyrkoförsamlingen. Samtidigt fortsatte han med predikoresorna.

Sina sista år levde han i Uppsala där han avled 1881 efter ett liv ständigt på resande fot. Fjellstedt är ihågkommen som en av de främsta förkämparna för internationell kristen mission.

År 1849 började Fjellstedts Biblia, det är all den Heliga skrift, med Förklaringar att ges ut av P. Palmqvists förlag. År 1880 hade den tryckts i mer än 40 000 ex. Nya Testamentet hade också getts ut separat i 15 000 ex.

Melody Sundberg

Källor

Rodén, Nils. Peter Fjellstedt. https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=14171

Wikipedia, Peter Fjellstedt. https://sv.wikipedia.org/wiki/Peter_Fjellstedt

Bilder: Wikipedia