Liv Widell är 17 år och går i tvåan på Arlandagymnasiet. Hon är uppvuxen i en kristen familj och älskar att vara i kyrkan. Eftersom hon nästan alltid känt sig frimodig i att berätta om sin tro för andra, startade hon och en kompis en kristen skolgrupp under första året i gymnasiet.

En motiverande faktor var att Liv hade hört från många att livet känns meningslöst utan tro. I stället vänder sig många till sådant som bara gör dem tomma på insidan, såsom att röka, vejpa eller att utföra kriminella handlingar. Liv och hennes kompisar vill erbjuda gymnasieungdomarna ett alternativ.

– Vi har ett slagord: Värme, Vänskap, Välsignelse. Det är precis det vi vill vara på vår skola.

Hon berättar om vad som hände när de vid ett tillfälle ville de dela ut biblar på skolan.

– Rektorn sade ”ni får inte lämna ut biblarna inuti skolan.” Men då frågade jag om vi får lämna ut dem utanför skolan, precis vid entrén. På bara en dag delade vi ut 40 biblar!

Liv menar att även om människor inte är troende, vill alla bli sedda. Därför är det uppskattat när de bjuder på fika och pratar med ungdomarna. Många vill skriva ned böneämnen, och när det kom en klass från en annan skola ville alla elever ha varsin Bibel – inklusive läraren.

– Det är just därför vi startade den här kristna skolgruppen. Vi vill visa att vi finns här, och att om ni är intresserade får ni jättegärna joina oss.

Liv berättar att det är lätt att hamna i prestationsångest i skolan, och många känner skolstress. Därför vill hon uppmuntra andra – speciellt kristna – att tänka annorlunda.

– Så länge du fortfarande är ett ljus på din skola är det väldigt viktigt att du är den typ av person som folk kan komma till, och känna att det här är den första personen som har gett mig ett leende idag. Det är också ett sätt att vittna!

Liv berättar om en händelse som skedde innan de startat skolgruppen. Hon gjorde hundratals små lappar med enkla budskap, ”Jesus älskar dig” eller ”du är älskad”. Sedan gick Liv och en kompis till skolan och knackade på någon av dörrarna där lärarna var. En lärare öppnade dörren och de bad om att få skriva ut pappren, men då läraren frågade vad de tänkt skriva ut, vågade de inte tala om det. De tackade nej och gick därifrån.

– Men min kompis sade ”bara så du vet, han hade en bibelvers på armen.” Vi sprang tillbaka, och samma lärare öppnade. Utav alla dörrar vi kunde ha knackat på, var det som om Gud planerat att ”den här läraren ska öppna för er. Ni ska få skriva ut de här lapparna.” Efter det klippte vi ut lapparna och lade dem i nästan alla skåp på skolan.

”Tänk om någon dömer mig?”

Liv har aldrig tvivlat på sin tro, men i stället har hon tvivlat på sig själv. När hon gick i åttonde klass började en tung, svår osäkerhet växa fram inom henne, som handlade om hur hon kände om sig själv. Hon tror att det är så Fienden arbetar. Om han inte kan attackera tron, attackerar han något annat – och för Liv handlade det om hur hon såg på sitt eget utseende.

– När jag satt i klassrummet ville jag alltid sitta längst bak. Jag ville inte att någon skulle kolla på hur jag såg ut bakifrån. Tänk om mitt hår ser konstigt ut? Att kolla på mig själv i spegeln kunde vara ganska jobbigt ibland. Det var nätter som jag kunde må väldigt dåligt och nästan gråta mig själv till sömns över hur jag såg ut. Jag tänkte: ”kommer jag någonsin bli av med de här tankarna?” Det var som att jag väntade på ett löfte.

Liv berättar att hon alltid brunnit för lovsång och att sjunga. Ända sedan hon var liten hade hon älskat att stå på scenen. Men plötsligt började detta att förändras, och hon började tänka negativa tankar.

– Tänk om någon dömer mig? Tänk om någon ser de brister som jag ser på mig själv?

Efter åttonde klass fortsatte hon gå till kyrkan och att arbeta på sin tro, och hon litade på att Gud skulle ta henne ut ur situationen. Hon ville inte att tankarna skulle hindra hennes drömmar om att bli lovsångsledare.

Så våren 2024 kom vändningen. Då var hon en av ledarna under ett konfaläger.

– Jag fick ett jättestarkt gudsmöte och Gud tog min osäkerhet ifrån mig. Jag blev helad, och sedan dess har jag inte mått lika dåligt som jag gjorde då.

Det kan fortfarande hända att negativa tankar kommer, men nuförtiden är de enkla att slå bort. Liv vet att hon kan identifiera dem som lögner. Hon uppmuntrades också att använda tungotalet som vapen mot de lögnaktiga tankarna när de kommer. Hon hoppas nu att hennes vittnesbörd ska vara till uppmuntran för tjejer och killar som går igenom liknande svårigheter.

– Gud har verkligen skapat dem vackra och underbara och de behöver aldrig oroa sig över det. De får veta att de har ett högre syfte än sitt eget utseende.

Liv berättar om en minnesvers hon lärde sig i kyrkan som liten, som är baserad på Psaltaren 139:

”Jag tackar dig för jag är underbart skapad, jag tackar dig för jag är underbart skapad. Underbara är dina verk, min själ vet det så väl.”

– Att sjunga den, ända sedan jag var liten, har hjälpt mig väldigt mycket. Jag visste att det fanns en bibelvers som poängterar precis det jag gick igenom. Att citera bibelverser är någonting som har hjälpt mig.

Liv säger att det är viktigt att påminna sig själv om att den Gud som skapat dig har tänkt på varenda liten detalj i ditt utseende och personlighet. Han har sagt att varje person behövs på jorden, inklusive du.

– Det kan du veta innerligt och veta att du aldrig behöver oroa dig eller tänka att du är ful – för du är underbart skapad. Det finns ingen som dig! Jesus älskar dig.

Liv har reflekterat kring hur hennes liv skulle sett ut om hon aldrig hade mött Gud eller gått i kyrkan. Hon är en driven person, som också lätt får prestationsångest. Om hon inte hade haft Gud vid den tiden hon mådde dåligt, hade det bara gått utför. När Liv mådde dåligt var det särskilt hjälpsamt att läsa vittnesbörd från andra människor.

– Människor som har gått igenom värre saker än vad jag har kan berätta än idag om att Gud är trofast, att han kan hela. Det finns kraft i vittnesbörd.

Bli en mini-Jesus!

Till dig som läser vill Liv lämna några ord om uppmuntran till frimodighet, att våga dela din tro till andra.

– Kristen betyder på ett sätt ”minikristus”. Det betyder att om du är kristen så är du en miniversion av Jesus. Du får bära hans ljus. Du har också kraften att be för andra människor som kan få bli helade.

Hon säger att det är viktigt att komma ihåg att det finns ett evighetsperspektiv, någonting som går bortom den här världen som vi lever i just nu. Vi är frälsta och får evigt liv genom att Jesus dog för oss.

– Om du är den enda mini-Jesus som någon får träffa på, varför inte ta din chans och i alla fall nämna att ”jag är kristen, kom till mig om det är någonting!” Ta din ledarposition, för kanske ingen annan gör det på din skola, din arbetsplats eller i din familj. Det finns en Gud som är vid din sida, som älskar dig, som kallar dig till att göra någonting specifikt i ditt liv och att agera på det.

Liv fortsätter att vara ett ljus på sin skola. Skolgruppen har nu haft flera möten och även börjat med Bible study. Liv berättar att gruppen växter för varje gång och att hungern efter Jesus syns på skolan.

Texten är baserad på en video av Ny Generation.