Jag är uppvuxen i förorten Botkyrka/Vårby gård och Dalen. Hela mitt liv sedan tonåren var jag rebellisk! Egentligen så anpassade jag mig efter världen. För att inte bli mobbad så mobbades jag – för att inte bli slagen så slogs jag. Det var en sorts försvarsmekanism.
Men allt det ledde till att jag blev grovt kriminell. Redan som 18 åring satt jag i fängelse och avtjänade ett och ett halvt års straff, så jag missade studenten.
Jag fortsatte i samma bana när jag blev frigiven. För i hela mitt liv försökte jag fylla ut ett tomrum inuti mig som inte gick att fylla ut. Och jag trodde då att om jag bara har mycket pengar så kommer det tomrummet fyllas ut.
Så jag kom ut från mitt fängelsestraff och började med grövre brott som inbrott, grova rån och att sälja narkotika. Jag fastnade fort för att sälja narkotika eftersom det gav ett bra ”cash flow”. Så från att sälja gramvis slutade det med att jag sålde kilovis och sedan att jag importerade och exporterade droger.
Jag omsatte stora summor pengar i ett decennium. Det slutade med att jag bodde i Colombia i tre år med skottsäkra bilar med politiska plåtar på bilen. Jag bodde i lyxhus med penthouse. Jag reste endast businessclass vart jag än åkte. Jag hade allt världen hade att erbjuda men oavsett det så fanns den tomheten inuti mig kvar. Det som jag trodde pengar skulle fylla ut!
Så kom en tid där jag gick hand i hand med döden. Jag hade förlorat 40-50 vänner utav överdoser, skjutningar – jag hade sett vänner döda vänner! Jag hade ordagrant sett allt man kan se det mörkret har att erbjuda. Jag hade blivit beskjuten och skjutit, blivit slagen och slagit.
År 2017 blev en av mina bästa vänner skjuten till döds. Samma år förlorade jag två andra vänner som också de blev skjutna. Två år senare dog min mamma en plötslig död och samma vecka dog min mormor utav sorgen över min mammas död.
Sedan fick en barndomsvän till mig obotlig skelettcancer. Jag såg honom från att väga 85 kg till att på ett år gå ned till 40 kg. Två veckor innan hans död bad han mig ligga bredvid honom på sängen i sjukhuset och han sade till mig: ”Alen, jag vill bara dö nu”.
Då svarade jag ”varför säger du så, broder?”
Han sade ”för jag vill träffa Jesus och fråga om jag få krama honom”.
Nånting hände mig när han sa det, hans gudsfruktan var så vacker att jag gick till toaletten och grät bittert.
Kort tid efter det så var jag hemma och kände mig ensam och övergiven. Majoriteten av mina vänner sitter inne på långa fängelsestraff. Resten är döda utav gängvåldet. Och min mor och många fler finns inte kvar i mitt liv. Jag var hemma och kunde gråta av ingen anledning. Tomheten som jag känt hela mitt liv var nu ännu värre. Jag kunde laga mat samtidigt som jag grät. Varje natt jag sov var min kudde blöt utav mina tårar. Jag hade ingen livslust eller gnista kvar att leva detta liv.
Så en dag beslutade jag mig för att gå ner på knä och ropa på Jesus!
Jag sade till honom: ”Jesus jag är trött på det här livet. Om du verkligen finns så visa dig för mig och jag ska följa dig.” Jag var i förkrosselse, i tårar, när jag ropade till honom.
Den dagen förändrades hela mitt liv.
Jag skulle ta en powernap. Jag var helt klarvaken, men exakt när jag blundade såg jag ett starkt ljus – så starkt att det inte går att jämföra det med ett annat verkligt ljus. Ljuset kom närmare och närmare. Och han lade sina båda händer över mina ögon och sade ”min son, du har varit blind i hela ditt liv. Men nu ska jag ge dig ögon du ser med.”
Och medan han sade det var det som om jag var blind i cirka 15 minuter. Men jag kände en övernaturlig frid jag aldrig någonsin känt förut. Jag kände en kärlek jag inte ens visste existerade. Den kärlek jag sökt utav världen, pengar, människor, droger eller kvinnor fick jag känna just nu.
Och sedan släppte han taget om mig och jag såg ljuset bli mindre och mindre. Det första jag gjorde var att flyga upp från soffan och säga ”Jesus, det var du!”
Jag har ingen aning om varför, men någonting får mig att sträcka mig efter min telefon och öppna TikTok. På den tiden hade jag inget kristet Tiktok-flöde. Men första videon som kom upp var när Jesus helar en blind man och det står ”I am Who I am”.
Där förstod jag verkligen vem jag fått möta. Jag kastade telefonen och flög ned på marken på knä, med huvudet ned mot marken. Med tårar ropade jag ”förlåt mig, förlåt mig, förlåt mig.”
Och jag hörde hans röst lika tydlig som i visionen: ”Jag älskar dig och har alltid älskat dig”.
Då låg jag platt på marken med pölar runt mig utav tårar.
Han gav mig ett nytt hjärta utav kött den dagen. Tomrummet jag känt hela mitt liv var nu helt fyllt! JESUS var min själs djupaste längtan!
Jag frågade honom ”vad ska jag göra nu?” Jag hörde rösten lika starkt igen: ”BIBEL”. Så jag gick och köpte en Bibel. Därefter satt jag med Bibeln sju månader i streck, tio till tolv timmar om dagen och bara läste och läste. Den blev helt plötsligt levande för mig. Det var som om den läste mig och gav mig alla svar jag sökt i livet.
Ordet är levande och verksamt och skarpare än ett tveeggat svärd. Det skiljer på ande och själ och dömer över hjärtats uppsåt och tankar.
Under hela mitt liv förstod jag mig inte på denna värld. Jag bara följde med och tänkte ”det är såhär man gör för alla andra gör så runt mig.”
Men jag kom till bibelverserna där den säger:
”Följ inte världen.”
”Älska inte världen för den som älskar världen har inte Faderns kärlek i sig.”
”Anpassa er inte efter världen.”
”Det jag vill göra gör jag inte, det jag hatar att göra det gör jag.”
För vi är födda med synd genom en skapelse, Adam, och en skapelse kan ta den ifrån oss. Hans namn är Jesus Kristus, som är Gud, för Gud beslöt att låta fullheten bo i honom!
Jag skriver några av mina favoritbibelverser:
”Ropa till mig, så ska jag svara dig och låta dig höra om stora och ofattbara ting som du inte känner till.”
Jeremia 33:3
”Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. I honom är vi friköpta och har förlåtelse för våra synder.”
”och det som för världen var obetydligt och föraktat och inte fanns till, det utvalde Gud för att tillintetgöra det som fanns till, för att ingen människa ska berömma sig inför Gud.”
”och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son som har älskat mig och utgett sig för mig.”
Alen, Stockholm