Frances Jane van Alstyne (1820- 1915), mer känd som Fanny J. Crosby, var en amerikansk missionär, poet, sångförfattare och kompositör. Hon skrev fler än 8000 psalmer och gospelsånger. Under nästan hela sitt liv var hon blind. Till hennes kändaste sånger hör Pass Me Not, O Gentle Saviour, Blessed Assurance och Jesus is Tenderly Calling You Home. Crosby skrev också över 1000 sekulära dikter och flertalet sekulära sånger.
De första åren
När Crosby var sex månader gammal drabbades hon av en ögoninflammation. I ett försök att behandla inflammationen användes ett omslag med senapsfrön. Crosby menade att detta skadade hennes synnerv och gjorde henne blind. Moderna läkare tror dock att hennes blindhet vad medfödd, men att hennes synskada inte uppmärksammats av hennes föräldrar på grund av hennes ringa ålder. I treårsåldern undersöktes hon av en kirurg som fastställde att hennes ögonsjukdom inte gick att göra något åt och att hennes blindhet var permanent. Om sin blindhet skrev hon senare:
”Det verkade vara avsett av Guds välsignade försyn att jag skulle vara blind hela mitt liv, och jag tackar honom för dispensen. Om perfekt jordisk syn erbjöds mig imorgon skulle jag inte acceptera den. Jag kanske inte hade sjungit psalmer till Guds lov om jag hade blivit distraherad av de vackra och intressanta sakerna hos mig.” 1
Hon sa också: ”När jag kommer till himlen, kommer det första ansiktet som någonsin ska glädja min syn att vara min Frälsares”.2
Crosbys pappa dog när Fanny bara var sex månader gammal. Hon växte därför upp hos sin mamma och mormor. De lade grunden för hennes kristna värderingar och lärde henne att memorera långa texter ur Bibeln. Från tio års ålder memorerade hon fem kapitel ur Bibeln varje vecka, och vid 15 års ålder hade hon memorerat evangelierna, de fem moseböckerna, ordspråksboken, höga visan och flera psalmer.
Strax före Crosbys femtonde födelsedag började hon studera vid New York Institution for the Blind (NYIB). Under denna tid lärde hon sig spela gitarr, piano, orgel och harpa. Hon blev också en duktig sopransångare.
Crosby tog examen från NYIB år 1843, och gick därefter med i en grupp lobbyister i Washington DC genom vilka hon ville påverka samhället att ge blinda rätt till utbildning. Hon blev den första kvinna att ha talat i USA:s senat. Crosby blev en stor förespråkare för blindas rättigheter, och hon använde ofta sina dikter och sånger för att framföra sitt budskap. Hon började också själv att lära ut i sin tidigare skola.
Crosbys första bok, A Blind Girl and Other Poems, publicerades 1844. Boken innehöll An Evening Hymn baserad på Psaltaren 4:8. Crosby ansåg detta vara hennes första publicerade hymn.
Närmare Gud
Under många år var Crosby medlem i Sixth Avenue Bible Baptist Church i Brooklyn, New York. Där arbetade hon som baptistmissionär, diakonissa och lekpredikant. Hon fortsatte att skriva psalmer, såsom All the Way My Savior Leads Me.
När New York drabbades av en koleraepidemi mellan maj och november 1849, lämnade hon inte staden. I stället stannade hon kvar på NYIB för att vårda sjuka. Erfarenheterna hon gjorde under denna tid hade stor påverkan på hennes psykiska och fysiska mående. Hon blev mycket sliten och hamnade i depression. Under denna period skrev Bernard Ruffin, författare och pastor, om henne:
”I denna atmosfär av död och dysterhet blev Fanny alltmer introspektiv över sin själs välbefinnande. Hon började inse att något saknades i hennes andliga liv. Hon visste att hon hade blivit uppslukad av sociala, politiska och utbildningsmässiga reformer och inte hade en sann kärlek till Gud i sitt hjärta.”3
Hösten 1850 fick Crosby en dröm som påverkade henne starkt. Hon började gå till väckelsemöten för att försöka få frid med Gud. Denna frid fick hon till slut när hon sökte Gud vid altaret under en församlingsinvigningspsalm. Hon beskrev senare att hon kände sig ”översvämmad av himmelskt ljus.”4 Hon fortsatte att skriva psalmer, såsom Blessed Assurance och I am Thine, O Lord.
Äktenskap
1859 gifte sig Crosby med Alexander van Alstyne Jr, som även han var blind. Han uppmuntrade Crosby att fortsätta använda sitt flicknamn som författarnamn. Samma år fick de dottern Frances, som dog i sömnen strax efter födseln. Crosbys sång Safe in the Arms of Jesus ska ha inspirerats av dotterns död. Crosby talade aldrig offentligt om sitt korta moderskap, men i en intervju mot slutet av sitt liv sade hon:
”Nu ska jag berätta för er om något som bara mina närmaste vänner vet. Jag blev mamma och kände en mors kärlek. Gud gav oss ett ömtåligt barn, men änglarna kom ner och tog vårt spädbarn upp till Gud och till Hans tron”.5
Makarnas inkomst kom från Crosbys poesi och sångtexter, men hon fick inte mer än en-två dollar per sång, men menade att hon aldrig skrev sina hymner av ekonomiska eller kommersiella skäl, utan donerade sina inkomster till värdiga ändamål.6 Hennes man spelade orgel i två kyrkor samt gav privata musiklektioner. De gav bort alla inkomster och behöll endast det som var nödvändigt för deras överlevnad – ända till den grad att de själva blev utblottade. De organiserade också konserter där hälften av intäkterna gick till att hjälpa fattiga.
År 1880 separerade paret efter ett äktenskap där de ofta levt åtskilt. De fortsatte dock att vara vänner och det hände att de predikade tillsammans.
8000 psalmer och gospelsånger
Crosby skrev fler än 8000 psalmer och gospelsånger under sin karriär. Hon använde närmare 200 pseudonymer, eftersom en del förläggare var tveksamma om att publicera så många sånger av en och samma person. Böcker innehållande hennes sångtexter sålde 100 miljoner exemplar.7
Crosby skrev att ”Det kan verka lite gammalmodigt att alltid börja sitt arbete med bön, men jag tar mig aldrig an en psalm utan att först be den gode Herren att vara min inspiration.”8 För Crosby var det viktigaste att människor skulle hitta vägen till tro genom hennes sånger. Varje gång hon skrev en sång bad hon om att den skulle föra människor till Jesus. Hon förde anteckning över varje gång hennes sånger hjälpt till att föra någon till tro.
Crosby skrev ofta sex-sju psalmer per dag, och hon sammanställde dem i huvudet. Ibland kunde hon arbeta med tolv psalmer samtidigt – i huvudet – innan de blev nedskrivna. Vid ett tillfälle hade hon 40 psalmer färdigskrivna i huvudet innan de skrevs ned, ofta av hennes man eller syster, då Crosby själv inte kunde skriva mer än sitt namn. Melodierna komponerades emellertid av andra.
Crosbys sånger skiljde sig från tidigare kristna sånger av andra författare. Andra sånger hade fokuserat mycket på människans syndiga natur, medan Crosbys sånger uppmärksammade kärleken mellan Jesus och hans efterföljare, ofta med enkelhet och känsloyttringar.
Missionär och räddningsarbetare
Även om Crosby mest är känd för sina sånger, ville hon själv mest av allt bli ihågkommen för sitt missionsarbete. Crosby hade bott i årtionden i utsatta områden på Manhattan, och var mycket medveten om de stora behov som fanns hos invandare och fattiga. Hon hjälpte dem genom olika räddningsuppdrag och genom olika organisationer. Hon skrev att ”Från det ögonblick jag fick min första check för mina dikter bestämde jag mig för att göra min hand vidöppen för dem som behövde hjälp”.9
När hon år 1880 var 60 år gammal, bestämde hon sig för att ägna resten av sitt liv åt statsmissionsarbete. Hon bodde i en sliten lägenhet nära ett av de värsta slumområdena på Manhattan. De närmaste trettio åren blev hon ”moster Fanny” för människorna i staden, då hon arbetade som räddningsmissionär.
Flera av hennes sånger föddes emellertid ur hennes engagemang i stadsmissionen, såsom More Like Jesus, Resque the Perishing och Pass Me Not, O Gentle Saviour. Den sistnämnda skrevs efter att hon talat vid en gudstjänst i Manhattanfängelset våren 1868. Hon hade hört några fångar be Herren att inte gå förbi dem. Detta blev hennes första psalm som spreds världen över.
Rescue the Perishing skrevs efter att Crosby besökt ett av de värsta distrikten i New York City. Det har skrivits om henne att ”Hennes medkänsla väcktes för att hjälpa de ödmjuka och försummade, och hennes hjärtas rop framkom i denna psalm, som har blivit ett stridsrop för den stora armén av kristna arbetare över hela världen. Den har använts mycket flitigt i nykterhetsarbete och har blivit en välsignelse för tusentals själar.”10
De sista åren och eftermäle
Under slutet av Crosbys liv skrev hon färre psalmer, men var fortfarande aktiv inom stadsmissionen bland de fattiga nästan fram tills hon dog. De sista åren i livet led hon av en allvarlig hjärtsjukdom. Hon dog den 12 februari 1915 till följd av åderförkalkning och hjärnblödning. Till hennes minne restes en mycket liten gravsten, som enligt hennes önskan hade texten: ”Aunt Fanny: She hath done what she could; Fanny J. Crosby” (Moster Fanny: Hon har gjort vad hon kunde; Fanny J. Crosby”.) Senare restes även en minnessten på samma plats.
Crosby testamenterade pengar för att hjälpa äldre hemlösa män.11 1925 öppnade Fanny Crosby Memorial Home for the Aged.
Melody Sundberg
Källor
- Fanny Crosby: America’s Hymn Queen”. Bible Study Tools. August 11, 2023. ↩︎
- The Sunday-School World. 1900. ↩︎
- Ruffin (1995), p. 67. ↩︎
- Hearn, Chester (2013). Fanny Crosby: Safe in the Arms of Jesus. Fort Washington, PA: CLC Publications. ISBN 978-1936143931. ↩︎
- Blumhofer (2005), p. 98. ↩︎
- Brown, Candy Gunther (2004), The Word in the World: Evangelical Writing, Publishing, and Reading in America, 1789–1880, UNC Press Books, pp. 197–98. ↩︎
- Asner, Marie A (1988), ”Fanny Crosby: Music Poet”, The American Organist, 22, American Guild of Organists: 7–12, 19. ↩︎
- ”Fanny Crosby: America’s Hymn Queen”. Bible Study Tools. August 11, 2023. ↩︎
- Burger (1997), p. 89. ↩︎
- (Sankey, Ira D. (1907), My Life and the Story of the Gospel Hymns, pp. 258–59 ↩︎
- Connecticut State Senate Finance Committee Hearing Transcript for March 18, 2003. ↩︎
Bild: Av okänd – http://www.eaec.org/faithhallfame/fanny_crosby.htm, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=10831775