Läkarna meddelade Karla, som drabbats av en stor cancertumör med metastaser, att de bara kunde erbjuda henne palliativ vård. Men Jesus utförde ett under och helade henne. Här berättar hon om sin upplevelse.
Jag vill berätta om vad Jesus har gjort för mig. Augusti 2024 blev jag väldigt sjuk, jag fick en stor infektion i buken (med sänka på nästan 400) och läkarna på Karolinska sjukhuset i Stockholm upptäckte att det var på grund av en tumör som hade spruckit i buken.
Biopsin visade att det var en ovanlig sorts cancer som heter PEComa som är malign och obotlig. Eftersom det var en jättestor tumör (18 x 12 x 12 cm) med många organ omkring sa läkarna att den inte gick att operera bort då det var alldeles för riskabelt. De hittade också metastaser (dottertumörer) i lymfkörtlarna, och många små cystor i lungorna (som de visste inte säkert om det var metastaser eller en lungsjukdom som heter LAM) och även en patologisk förändring i halsen som de misstänkte också var kopplade till resten.
De sa att den enda behandling som hade gett något bra resultat för den här sortens cancer var med en medicin (Everolimus) som sänker immunförsvaret och som gör att den riktar in sig mot cancercellerna. Men de sa att den här behandlingen bara hade bromsande effekt, den kunde alltså bara bromsa att tumören skulle växa mer och sprida sig. I få fall kanske den hade hjälpt att minska den lite grann, men inte att ta bort den – speciellt inte när den var så stor. Så de skrev att behandlingen bara var för palliativt syfte.
Jag var då en 48 år gammal kvinna med man och två barn. Som ni kan föreställa er var det här beskedet verkligen förkrossande, speciellt då min dotter bara var nio år gammal. Det har varit många vänner och kyrkor som har bett för mig här i Sverige och i andra länder. Jag bad med hela mitt hjärta till vår Herre att låta mig i alla fall vara kvar under mina barns uppväxt tills att de blir minst 20 år.
Under december 2024 visade de nya röntgenbilderna att tumören hade minskat med ungefär 65%, och de nya bilderna från 25 mars 2025 visade att nu var 99,5% av cancern borta och att inga metastaser var kvar. Tumören som var som en melon, blev bara som två blåbär som skulle gå att operera bort. Men läkarna tyckte att operationen var onödig då kurvan minskat så pass. På bilderna från 2026 har tumören minskat ytterligare och knappt syns, bara en centimeter är kvar. Inte heller har jag några symptom.
Som ni ser i bilderna: I den första bilden från augusti ser man tumören (markerad med en vit linje) och hur tarmarna och andra organ hade flyttat sig för att ge plats. I de andra två bilderna från mars 2025 ser man att tumören inte längre syns och hur tarmarna och organen har flyttats tillbaka. Onkologen på Uppsala sjukhus, som är mest specialiserad i den här sortens cancer och behandling, lyfte upp händerna och sa ”Det här är ett under!”
De första månaderna hade jag en del biverkningar från medicinen, men sedan november 2024 tills nu (maj 2026) har jag mått hur bra som helst, bättre än innan! Jag har varit pigg, utan några besvär och har inte ens haft förkylningar trots den immunhämmande medicinen. Hela 2025 och 2026 har jag varit tillbaka på jobbet i högstadiet där jag är lärare och där ofta barn och ungdomar med förkylningar, virus, osv befinner sig, men jag har inte blivit smittad.
Jag är så oerhört tacksam till vår Herre Jesus Kristus som hörde våra böner och hur det som visade sig helt omöjligt i början – att bli av med en sån stor obotlig tumör plus metastaserna – nu inte finns kvar utom den lilla biten på 10 millimeter! Jag vet inte varför Gud har låtit den lilla biten vara kvar – men Gud vet allt bäst och jag tror att den snart är borta också!
”Jag skall inte dö utan leva och förkunna Herrens gärningar” (Psaltaren 118:17).
Jag vill uppmuntra er alla att aldrig tappa hoppet även när man får sämsta möjliga besked och det ser helt omöjligt ut. För Gud är ingenting omöjligt och gång på gång hittar vi i Hans Ord berättelser om mänskligt sätt omöjliga situationer. Men Gud hjälpte, och vår Herre är densamme igår, idag och för alltid! Hans hjälp var inte bara på fysisk nivå utan han kunde ge mig och vår familj frid, hopp och även glädje under den här perioden – när man vet att man kan lita på Honom.
Jag vill tacka och ge all ära till vår Herre som är den som bestämmer hur många dagar vårt liv har – oavsett vilka omständigheter som dyker upp.
Guds rika välsignelse till alla!
Karla Leandro de Andersson
Detta vittnesbörd publicerades först på Jesaja53.se 3 maj 2025.